Att ”posera med sitt träningspass”
Kategori: Övrigt
Den här veckan har det stora samtalsämnet bland många träningsbloggare varit Aftonbladets debattörs Rebecca Weidmo Uvells krönika om hälsohetsare. I artikeln skriver hon bland annat om chefer som uppmuntrar de anställda att börjar träna, kick-offer med fysiska aktiviteter och att träning har blivit en slags status. Jag tänker att artikeln överlag osar av dåligt samvete över egen träning som inte blir av. Och istället för att göra något åt sin egen situation är det kanske lättare att vända sig utåt och hitta ”felen” någon annanstans. För inte är det så att alla tränar inför maraton eller springer flera mil om dagen. Inte ens alla checkar in på gymmet flera gånger i veckan. Och om det nu är enstaka människor i vår news feed på Facebook som gör det – kan vi inte se dem som träningsinspiratörer snarare än ”hälsohetsare”? Kan vi inte sluta att bry oss så mycket om vad alla andra gör och sluta att bli så kränkta av precis allting?
Weidmo Uvell hänvisar också till en nyligen genomförd studie som påvisar att ”småfeta” har sex procent lägre risk att dö i förtid jämfört med smala. Men inte någonstans i artikeln tar hon upp att de smala är sådana som är smala av naturen - pommes frites-människan - det vill säga sådana som ser smala ut men är feta på insidan och att dessa ”småfeta” människor faktiskt tillhör den motionerande skaran. Undrar om de statusuppdaterar på Facebook…?
Statusuppdaterar ni om er träning?
